Kärlek, mat och livet!

 

Nu är det dags. Jag säger tack och hej till den här bloggen. Efter ganska exakt två år med familjenc.blogg.se (första blogginlägget gjordes 7 januari 2011) har jag bestämt att inte skriva mer här.

 

Anledningarna är några stycken. Först och främst. TID! Jag har inte tid att sätta mig framför datorn och skriva. Det finns inte. Och appen till blogg.se är typ värdelös,anser jag. Ja, man kan skriva och lägga ut bilder, men bara en sån sak som styckeindelning.. existerar inte. Funkar inte. Annan anledning är att detta faktiskt varit en blogg om familjen. I princip bara om mina älskade barn. Inte nåt dåligt om det! MEN jag har länge saknat att skriva. Skriva om helt betydelselösa grejer, om saker jag ser utomhus som ger mig en idé. Störiga människor som jag bara måste printa ner ett par ord om. Det känns inte rätt att göra det här.

 

Jag kommer dock fortsätta att skriva. (jaja, applåder är inte nödvändiga).

 

Jag har en ny blogg på ett nytt ställe. Med en skitbra app dessutom. Bara att plocka upp mobilen när andan faller på. Och det gör det. Faktiskt. Ofta.

 

Jag kommer inte bara skriva om mig mig mig och mina tankar. GIVETVIS kommer min Olof och min Sixten också vara med. Mycket och Ofta. Lovar.

 

Join me. Ok?

 

Tack och hej var det ja!

 

PS. www.annschki.wordpress.com

 

Toodels!

 

 

 

it's a fine line, som det heter.

 

Det leks ganska vilt här hemma stor del av tiden. De jagar varandra, helt oskyldigt och fullt av skratt. Men det ska inte mycket till för att den där trevliga lilla knuffen i ryggen, ska gå över till en liiite för hård knuff så den lilla trillar pladask. Eller när Sixten lite lekfullt sätter sig på Olof. Gärna på hans huvud. Och Olof håller ändå ut ganska länge och skrattar åt sin lillebror. Men till slut går ju såklart även det för långt.

 

Men vi låter dom hålla på så länge de tycker det är kul. Och tills tårarna kommer. Då kommer antingen den ena eller den andra och skvallrar. Det sägs förlåt, det kramas, och sen sitter han där igen. Lillebror, på storebrors huvud.

 

Ahhh, syskonkärlek!

 

 

Olof har blivit stora grabben på nolltid. Han är otroligt artig just nu. Det är be och få helt plötsligt, efter att bara ha ropat Mjöööööölk under en period. Det är tack och ursäkta och förlåt och jag älskar dig också.

 

Han har funderingar som heter duga och det är ofta svårt att hålla sig för skratt när han sätter igång. Det senaste är att han hittar på egna låtar. "under bordet stod en polis som släppte en fis", är ett av hans mästervärk.

 

Olof 3,5 år bygger lego som är från 6 år. Han följer själv ritningen och bygger i ett rasande tempo. Det är även mycket tågbana och pussel fortfarande. Väldigt stort intresse för bokstäver och siffror. Det finns alltid en fråga på lager när det gäller Olof.

 

Den kramiga Olof kryper fram med och mer, vilket såklart är väldigt mysigt.

 

Han väger exakt 20.0 kg och är ca 106 cm lång.

 

Dagis är jättekul, och även om han varit där 10 timmar vissa dagar, blir han alltid alltid sur när vi kommer och hämtar honom.

 

Han älskar risifrutti och choklad, pastapennor och pastaskruvar med ketchup och korv. Och ris. Absolut inte lök. Ajja bajja om man har i lök i maten.. Fix idé från morbror Johan, om du frågar mig!

 

Vår lille Olof. Lille påååuuugen!

 

1 år och 4 månader

 

 

Sixten är en busunge av högsta grad. Han är lurig, han är tramsig, han apar efter storebror. Han älskar sin mamma mest av allt. Sixten älskar att mysa. Han är kramig och charmig. Han älskar makaroner, ketchup och majs. Och mjölk. Och nappen.

 

Sixten kan säga mamma, mormor (eller snarare möömmmööö), miiiiin, däää, nä, NääääÄ, biiil. Och såklart napp. Fast han säger inte napp. Han pekar på munnen och säger dii. Ja ni fattar. Inte så lätt att förstå honom alltid. Det blir till att fråga mycket. "Menar du den? NääÄ. Menar du den? MMMMmmmm!!"

 

Vid 18-månader vägde han 12,1 kg och var 85 lång

 

Sixten har börjat bonda med sin lilla pingvin som vi döpt till Pricken och somnar med den i famnen. Han vaknar ofta på nätterna och brukar få komma in till oss vid 5-tiden på morgonen.

 

Han älskar sitt dagis, speciellt sina två fröknar Gunilla och Else-Marie. Han blir vansinnig om det är någon annan där på morgonen och tar emot. Då får både fröknarna och jag och Marcus onda ögat, och vi får bända loss en ledsen Sixten ur vår famn.

 

Vår Sixten lille Sixten.

 

5 månader 

 

1 år och 3 månader (i somras)

 

 

Ja jag vet. Jag är så kass på detta nuförtiden. Att blogga. Eller, jag är inte kass på att blogga, men jag är kass på att uppdatera bloggen. Urkass. Kasselikassast.

 

Jag börjar med mig själv då, så har vi det överstökat. Jag lever.

 

Så.

 

Eller kanske något lite till om mig då..

 

Förra veckan var jag iväg på BLU-seminarie del 2. Fyra dagar, från 8.30 på morgonen till sent på kvällen. Utom en kväll, då åkte jag hem och sov med Sixtens kalufs kittlandes under näsan på mig. Utbildningen var nämligen i Malmö denna gången. Finfint boende på S:t Jörgen vid Gustav. Lätt det finaste Scandic jag varit på. Maten var riktigt lyxig. Inte skolmatsals-liknande som det var i Helsingborg. (inget illa emot skolmaten, men den här massproducerande känslan vill man väl inte ha på en restaurang?)

 

BLU (ja asså ButiksLedarUtbildning för den som glömt..) är, kort beskrivet, tidskrävande. Det är mycket plugg. Mycket hemuppgifter som genererar i mycket skrivande. Det är träffar med hemstudiegruppen och det är enkätsammanfattningar från medarbetare. Det är mycket jobb, med andra ord. Men oerhört givande och nyttigt. Massa övningar i grupper med människor som man inte känner. (eller känner lite grand vid det här laget). Det är mycket övningar där man ska stå och tala inför grupp. Vi är 25 pers (fyra tjejer, 21 killar) i klassen från hela Sydsverige. Väldigt trevliga människor. Givetvis är där en störig person. Men det finns där väl alltid i varje grupp?

 

Så nu vet ni vad jag gör på mina lediga stunder. Pluggar och läser och skriver. Efter jag pussat på man och barn såklart!

 

I övrigt har julexponeringarna tagit över i butiken. Det är godis överallt. Så mycket som möjligt på så lite yta som möjligt. Så Juleskummet trängs med chokladtomarna och polkagriskäpparna så gott det går. Kom och köp!!

 

 

 

Olof tycker verkligen om att bläddra i Marcus tegelstens-bok som ligger på hans nattduksbord. Jag tror han känner sig lite stor då. Idag satt han länge och "läste" högt. Det handlade om en picknick och att det regnade och paraplyer osv. Jag filmade honom en stund utan att han märkte det. Men ja, sen märkte han ju det som ni märker

 

 

 

Jag har shoppat. I lördags åkte jag, mamma och pappa till Gekås i Ullared. Vi rullade in på parkeringen strax före halv tio på förmiddagen. Pang boom. Nä, asså vi krockade inte eller så. Det kändes dock ungefär som Pang-boom-shit-vad-mycket-folk. Så vi fick parkera typ i Kina, och sedan promenera bort till ingången. I ösregn. Vi hann inte mer än att komma in i varuhuset, så stängdes entrén. Det var fullt. Vi slapp iallafall köa i regnet!

 

Det blev iallafall en jätterolig dag med mamma. (pappa satt mest och sov ute i bilen, eller chillade på en bänk). Handlade mycket bra grejer.

 

Lite smått och gott inför julen

 

 

I fredags var jag och en arbetskamrat på Ladies Night på Malmö Arena. Det var fantastiskt trevligt. Min kollega blev är tidningsansvarig och blev inbjuden av Aller förlag. Och så frågade hon om jag ville med! Som sagt, mycket trevligt. Jag försökte mig på att ta några bilder. Kvalitén blev ju sisådäääär, om man säger så. Men jag visar ändå :)

Före showen underhöll konferencieren Anders Timell. Han bjöd verkligen på sig själv. Ställde upp på att alla som ville ta kort, och småpratade med hundratals kvinnor. Sen var han faktiskt förvånansvärt rolig dessutom.

 

Asså, jag lovar. Det är Anders Timell, han den långhåriga som pratar i micken. Här var det lite mingel innan middagen.

 

 

Här sitter jag i soffan med makens jobbedator. Undrar om jag skulle ta och önska mig en laptop i 30-årspresent. En rosa tillochmed kanske?!?!

 

Jag har varit urdålig på att blogga. Det har varit mycket den senaste tiden. Vi har varit borta mycket kvällar, antingen jag eller Marcus. Det har varit kurser och utbildningar, Ladies night (mer om det sen!), Oktoberfester och work shops. Denna veckan är Marcus iväg ikväll (fotboll) och jag är iväg onsdag (hemstudiegrupp BLU) och fredag (jobb till stängning). Och ork att göra annat än det nödvändiga, där tyvärr bloggandet inte hör till, finns det inte mycket av.

 

Sixten är inne i nån konstig period där han är ledsen väldigt mycket. Måltiderna spenderas helst i mitt eller Marcus knä (om inte jag är hemma). Sitta själv i soffan existerar i princip inte. Nej, i knäet djupt inborrat i ens famn är det som gäller. Vilket såklart är dömysigt, men det blir inte mycket tid till annat.

 

(Usch, det lät ju hemskt. Att klaga över att man måste sitta med sitt barn i famnen, när man hellre skulle vilja hänga upp den där tvätten.. Hemska mamma..)

 

Och nätterna.. det går lite upp och ner på nätterna. Inatt var det mycket gråt och tårar från Sixten. Inget hjälpte. Och jag blev så arg på honom. Mitt i natten. Mitt i mörkret. Där skulle han sitta, mitt i vår säng, och gråta rakt ut i luften. Inte ville han bli tröstad. Då blev jag arg på honom. Jag ville bara skrika rakt ut på honom: VAR TYST, JAG VILL SOVA!!! (Sedär. Där kom den där hemska mamman igen)

 

Det är inte alltid en dans på rosor med småbarn.

 

Men annars är det guld. Som när vi var ute tidigare idag, och Olof ropar "Spring för livet mamma!!" Eller när Olof säger "Asså hallå mamma, kolla hit då!" Eller när Sixten härmar olika djurläte och har speciell inlevelse på Muuuuuu. Och Olof, som kan nästan alla bokstäver och räknar i ett rasande tempo. Det är underbart. Och när Sixten tjuter Killekillekille och kittlas med sina små fingrar på ens hals. Och att Sixten alltid, alltid, har en kram på lager.