Kärlek, mat och livet!

 

Nu är det dags. Jag säger tack och hej till den här bloggen. Efter ganska exakt två år med familjenc.blogg.se (första blogginlägget gjordes 7 januari 2011) har jag bestämt att inte skriva mer här.

 

Anledningarna är några stycken. Först och främst. TID! Jag har inte tid att sätta mig framför datorn och skriva. Det finns inte. Och appen till blogg.se är typ värdelös,anser jag. Ja, man kan skriva och lägga ut bilder, men bara en sån sak som styckeindelning.. existerar inte. Funkar inte. Annan anledning är att detta faktiskt varit en blogg om familjen. I princip bara om mina älskade barn. Inte nåt dåligt om det! MEN jag har länge saknat att skriva. Skriva om helt betydelselösa grejer, om saker jag ser utomhus som ger mig en idé. Störiga människor som jag bara måste printa ner ett par ord om. Det känns inte rätt att göra det här.

 

Jag kommer dock fortsätta att skriva. (jaja, applåder är inte nödvändiga).

 

Jag har en ny blogg på ett nytt ställe. Med en skitbra app dessutom. Bara att plocka upp mobilen när andan faller på. Och det gör det. Faktiskt. Ofta.

 

Jag kommer inte bara skriva om mig mig mig och mina tankar. GIVETVIS kommer min Olof och min Sixten också vara med. Mycket och Ofta. Lovar.

 

Join me. Ok?

 

Tack och hej var det ja!

 

PS. www.annschki.wordpress.com

 

Toodels!

 

 

 

it's a fine line, som det heter.

 

Det leks ganska vilt här hemma stor del av tiden. De jagar varandra, helt oskyldigt och fullt av skratt. Men det ska inte mycket till för att den där trevliga lilla knuffen i ryggen, ska gå över till en liiite för hård knuff så den lilla trillar pladask. Eller när Sixten lite lekfullt sätter sig på Olof. Gärna på hans huvud. Och Olof håller ändå ut ganska länge och skrattar åt sin lillebror. Men till slut går ju såklart även det för långt.

 

Men vi låter dom hålla på så länge de tycker det är kul. Och tills tårarna kommer. Då kommer antingen den ena eller den andra och skvallrar. Det sägs förlåt, det kramas, och sen sitter han där igen. Lillebror, på storebrors huvud.

 

Ahhh, syskonkärlek!

 

 

Olof har blivit stora grabben på nolltid. Han är otroligt artig just nu. Det är be och få helt plötsligt, efter att bara ha ropat Mjöööööölk under en period. Det är tack och ursäkta och förlåt och jag älskar dig också.

 

Han har funderingar som heter duga och det är ofta svårt att hålla sig för skratt när han sätter igång. Det senaste är att han hittar på egna låtar. "under bordet stod en polis som släppte en fis", är ett av hans mästervärk.

 

Olof 3,5 år bygger lego som är från 6 år. Han följer själv ritningen och bygger i ett rasande tempo. Det är även mycket tågbana och pussel fortfarande. Väldigt stort intresse för bokstäver och siffror. Det finns alltid en fråga på lager när det gäller Olof.

 

Den kramiga Olof kryper fram med och mer, vilket såklart är väldigt mysigt.

 

Han väger exakt 20.0 kg och är ca 106 cm lång.

 

Dagis är jättekul, och även om han varit där 10 timmar vissa dagar, blir han alltid alltid sur när vi kommer och hämtar honom.

 

Han älskar risifrutti och choklad, pastapennor och pastaskruvar med ketchup och korv. Och ris. Absolut inte lök. Ajja bajja om man har i lök i maten.. Fix idé från morbror Johan, om du frågar mig!

 

Vår lille Olof. Lille påååuuugen!

 

1 år och 4 månader

 

 

Sixten är en busunge av högsta grad. Han är lurig, han är tramsig, han apar efter storebror. Han älskar sin mamma mest av allt. Sixten älskar att mysa. Han är kramig och charmig. Han älskar makaroner, ketchup och majs. Och mjölk. Och nappen.

 

Sixten kan säga mamma, mormor (eller snarare möömmmööö), miiiiin, däää, nä, NääääÄ, biiil. Och såklart napp. Fast han säger inte napp. Han pekar på munnen och säger dii. Ja ni fattar. Inte så lätt att förstå honom alltid. Det blir till att fråga mycket. "Menar du den? NääÄ. Menar du den? MMMMmmmm!!"

 

Vid 18-månader vägde han 12,1 kg och var 85 lång

 

Sixten har börjat bonda med sin lilla pingvin som vi döpt till Pricken och somnar med den i famnen. Han vaknar ofta på nätterna och brukar få komma in till oss vid 5-tiden på morgonen.

 

Han älskar sitt dagis, speciellt sina två fröknar Gunilla och Else-Marie. Han blir vansinnig om det är någon annan där på morgonen och tar emot. Då får både fröknarna och jag och Marcus onda ögat, och vi får bända loss en ledsen Sixten ur vår famn.

 

Vår Sixten lille Sixten.

 

5 månader 

 

1 år och 3 månader (i somras)

 

 

Ja jag vet. Jag är så kass på detta nuförtiden. Att blogga. Eller, jag är inte kass på att blogga, men jag är kass på att uppdatera bloggen. Urkass. Kasselikassast.

 

Jag börjar med mig själv då, så har vi det överstökat. Jag lever.

 

Så.

 

Eller kanske något lite till om mig då..

 

Förra veckan var jag iväg på BLU-seminarie del 2. Fyra dagar, från 8.30 på morgonen till sent på kvällen. Utom en kväll, då åkte jag hem och sov med Sixtens kalufs kittlandes under näsan på mig. Utbildningen var nämligen i Malmö denna gången. Finfint boende på S:t Jörgen vid Gustav. Lätt det finaste Scandic jag varit på. Maten var riktigt lyxig. Inte skolmatsals-liknande som det var i Helsingborg. (inget illa emot skolmaten, men den här massproducerande känslan vill man väl inte ha på en restaurang?)

 

BLU (ja asså ButiksLedarUtbildning för den som glömt..) är, kort beskrivet, tidskrävande. Det är mycket plugg. Mycket hemuppgifter som genererar i mycket skrivande. Det är träffar med hemstudiegruppen och det är enkätsammanfattningar från medarbetare. Det är mycket jobb, med andra ord. Men oerhört givande och nyttigt. Massa övningar i grupper med människor som man inte känner. (eller känner lite grand vid det här laget). Det är mycket övningar där man ska stå och tala inför grupp. Vi är 25 pers (fyra tjejer, 21 killar) i klassen från hela Sydsverige. Väldigt trevliga människor. Givetvis är där en störig person. Men det finns där väl alltid i varje grupp?

 

Så nu vet ni vad jag gör på mina lediga stunder. Pluggar och läser och skriver. Efter jag pussat på man och barn såklart!

 

I övrigt har julexponeringarna tagit över i butiken. Det är godis överallt. Så mycket som möjligt på så lite yta som möjligt. Så Juleskummet trängs med chokladtomarna och polkagriskäpparna så gott det går. Kom och köp!!

 

 

 

Olof tycker verkligen om att bläddra i Marcus tegelstens-bok som ligger på hans nattduksbord. Jag tror han känner sig lite stor då. Idag satt han länge och "läste" högt. Det handlade om en picknick och att det regnade och paraplyer osv. Jag filmade honom en stund utan att han märkte det. Men ja, sen märkte han ju det som ni märker

 

 

 

Jag har shoppat. I lördags åkte jag, mamma och pappa till Gekås i Ullared. Vi rullade in på parkeringen strax före halv tio på förmiddagen. Pang boom. Nä, asså vi krockade inte eller så. Det kändes dock ungefär som Pang-boom-shit-vad-mycket-folk. Så vi fick parkera typ i Kina, och sedan promenera bort till ingången. I ösregn. Vi hann inte mer än att komma in i varuhuset, så stängdes entrén. Det var fullt. Vi slapp iallafall köa i regnet!

 

Det blev iallafall en jätterolig dag med mamma. (pappa satt mest och sov ute i bilen, eller chillade på en bänk). Handlade mycket bra grejer.

 

Lite smått och gott inför julen

 

 

I fredags var jag och en arbetskamrat på Ladies Night på Malmö Arena. Det var fantastiskt trevligt. Min kollega blev är tidningsansvarig och blev inbjuden av Aller förlag. Och så frågade hon om jag ville med! Som sagt, mycket trevligt. Jag försökte mig på att ta några bilder. Kvalitén blev ju sisådäääär, om man säger så. Men jag visar ändå :)

Före showen underhöll konferencieren Anders Timell. Han bjöd verkligen på sig själv. Ställde upp på att alla som ville ta kort, och småpratade med hundratals kvinnor. Sen var han faktiskt förvånansvärt rolig dessutom.

 

Asså, jag lovar. Det är Anders Timell, han den långhåriga som pratar i micken. Här var det lite mingel innan middagen.

 

 

Här sitter jag i soffan med makens jobbedator. Undrar om jag skulle ta och önska mig en laptop i 30-årspresent. En rosa tillochmed kanske?!?!

 

Jag har varit urdålig på att blogga. Det har varit mycket den senaste tiden. Vi har varit borta mycket kvällar, antingen jag eller Marcus. Det har varit kurser och utbildningar, Ladies night (mer om det sen!), Oktoberfester och work shops. Denna veckan är Marcus iväg ikväll (fotboll) och jag är iväg onsdag (hemstudiegrupp BLU) och fredag (jobb till stängning). Och ork att göra annat än det nödvändiga, där tyvärr bloggandet inte hör till, finns det inte mycket av.

 

Sixten är inne i nån konstig period där han är ledsen väldigt mycket. Måltiderna spenderas helst i mitt eller Marcus knä (om inte jag är hemma). Sitta själv i soffan existerar i princip inte. Nej, i knäet djupt inborrat i ens famn är det som gäller. Vilket såklart är dömysigt, men det blir inte mycket tid till annat.

 

(Usch, det lät ju hemskt. Att klaga över att man måste sitta med sitt barn i famnen, när man hellre skulle vilja hänga upp den där tvätten.. Hemska mamma..)

 

Och nätterna.. det går lite upp och ner på nätterna. Inatt var det mycket gråt och tårar från Sixten. Inget hjälpte. Och jag blev så arg på honom. Mitt i natten. Mitt i mörkret. Där skulle han sitta, mitt i vår säng, och gråta rakt ut i luften. Inte ville han bli tröstad. Då blev jag arg på honom. Jag ville bara skrika rakt ut på honom: VAR TYST, JAG VILL SOVA!!! (Sedär. Där kom den där hemska mamman igen)

 

Det är inte alltid en dans på rosor med småbarn.

 

Men annars är det guld. Som när vi var ute tidigare idag, och Olof ropar "Spring för livet mamma!!" Eller när Olof säger "Asså hallå mamma, kolla hit då!" Eller när Sixten härmar olika djurläte och har speciell inlevelse på Muuuuuu. Och Olof, som kan nästan alla bokstäver och räknar i ett rasande tempo. Det är underbart. Och när Sixten tjuter Killekillekille och kittlas med sina små fingrar på ens hals. Och att Sixten alltid, alltid, har en kram på lager.

 

 

Jag har bakat. Två kakor blev det. Den ena var första gången. Och eftersom det var till brorsans 20-årskalas, ville jag ha en kaka i backup, ifall den första smakade illa. (smakade illa. fat chans liksom)

 

Det säkra kortet var en chokladfudge-kaka. Samma som jag gjorde till mammas kalas i somras. Så himmelskt god så det finns inte. Givetvis dokumenterade jag det! Men det verkar vara vajsing på blogg.se. Kan nämligen inte lägga upp bilder för tillfället. Ackja. Jag sparar de till senare tillfälle!

Recept är iallafall hämtat härifrån.

Denna kaka förblev inplastad på diskbänken, och åkte senare in i frysen för att ätas vid ett annat tillfälle. Den behövdes nämligen inte.

 

Istället mumsade vi på den här: Ooey gooey brownie. Och eftersom jag inte kan lägga upp mina egna bilder på detta underverk, så får ni klicka på länken. Den var exakt så god som den ser ut. Den var himmelsk i en helt annan betydelse än himmelsk brukar stå för. Jag lovar.

 

 

 

Sixten har bitit mig tre gånger idag! En gång i magen, gjorde så jääääkla ont asså. Det var mitt bland bus och lek, han gjorde det absolut inte med avsikt att det skulle göra ont. De andra två gångerna var han ledsen och arg för att jag inte tog upp honom i famnen när jag stod och lagade mat. Han hängde vid mina ben och högg till två.gånger när han borrade in ansiktet vid mina knä. Vet inte om man kan säga att "han har börjat bitas", men jag tänker berätta det på dagis. Olof bet mig också när han var mindre. Bara mig. Ingen annan. Och det var en väldigt kort period. Det blev ju folk av honom med!

 

 

en mycket viktig detalj!!

 

Sixten, 17 månader, går äntligen. Bättre sent än aldrig, eller hur :) Tur att vi redan har en liten Olof, som även han valde att krypa sig genom 17 månader. (eller iallafall 7, han krystades inte ut och började krypa direkt precis..) Jag har inte varit orolig. Mer frustrerad över att "Sixten aldrig lär sig gå!!!". Men han kunde gå. Länge. Men han ville helt enkelt inte. För en dag reste han sig sonika och började promenera. Bara sådär. Den lille luringen!

 

 

 Då var den över. Veckan. Nästan iallafall. Givetvis blir det ett söndagsinlägg, som ju skrivs i denna skrivande stund. Och Marcus är fortfarande på flygande fot, eller sittandes i ett flygplan på väg till Kastrup. Killarna ligger i sina sängar och tumlar runt. Olof ligger med sin ritbräda hör jag, och Sixten ligger och leker med napparna mot gallret. (asså galler och galler.. men han ligger ju fortfarande i sin spälsäng)

 

Jag då? Jag har landat i soffan nu med Marcus jobbedator. (Är ruskigt sugen på att köpa en sån är goding själv.) Allas kläder ligger framme i små högar. Köket är skinande rent såklart. Två tvättställningar med nästan torra kläder och handdukar står och retas eftersom det inte kommer vara tillräckligt torrt att vikas undan ikväll, utan de kommer stå och räcka tunga åt oss imorgon när vi dundrar in genom dörren vid fem-tiden på eftermiddagen.

 

Veckan som gått, flög förbi ett ruskigt tempo. Jag tågade till Helsingborg i tisdags. Seminarie 1 av 5 drog igång vid 09.30. När klockan sen slog 09.50 var det fika. Ja asså, visste ni inte det? Ica-skolan = fika-skolan.. 21.00 på kvällen sen, var vi klara för dagen. Onsdagen såg likadan ut. 08.30-21.00. Galet många timmar att hålla sig fokuserad på. Men det var roliga dagar. Träffade massa trevliga människor. Väldigt inspirerande att vara i samma rum med så många unga, ambitiösa människor. Där var massor av unga killar i 20-25årsåldern som redan arbetade som butikschefer, färskvaruchefer, försäljningschefer. Inte bara i små Nära-butiker, utan även stora Kvantums och Maxis. De flesta hade Handlare-planer. Coolt, tyckte jag. Jag är inte direkt omringade av ungdomar som brinner för sitt arbete på min arbetsplats..

 

Vi blev indelade i hemstudiegrupper. Min grupp är kanon. Endast trevliga människor. Grabbar allihopa. (Av 25 deltagare, var vi 3 st tjejer.) Alla bor och arbetar vi Malmö-Lund-området, vilket betyder att vi har max 2 mil att transportera oss vid våra gruppträffar. Praktiskt. Vissa av de andra grupperna kunde det skilja 15-20 mil. Ooops.

 

Nu har jag några hemläxor att pyssla med tills nästa seminarie som inträffar om två månader. Innan dess ska vi ha en träff med hemstudiegruppen. Eller, vänta. Det lät ju alldeles för simpelt beskrivet. Pyssla med. Det är rätt mycket. Men vårt nyckelord är PLANERING. Jag satt 1,5 timme idag och kom igån med min första enskilda uppgift. Perfekt när Sixten sov, och Olof pysslade med vattenfärger och skoleboken.

 

 

Vi lämnade Olof och Sixten hos mamma vid lunchtid. Åtta timmar senare hämtade vi dom igen. Sikka välbehövliga åtta timmar för mig och Marcus. Vi var inte mamma och pappa, föräldrar, utan Anna och Marcus som gick hand i hand längs gågatan i Malmö. Strosade i affärer, fikade på café, provade jackor i 40 minuter, kunde välja och vraka bland restauranger och satt länge länge och åt och njöt av maten.

 

Frosting med morotskaka. Varm choklad. Yuuuhuuummmm

 

 

 

 

Min hottie till man, i ny jacka

 

 

Senare blev det middag på Jospers, på Lilla torg

 

Förrätt:

 

Jätteräkor

 

Blåmusslor

 

 

Huvudrätt:

 

Regnbågsforell

 

 

 

 

 

 

Och så dessert, oh my dessert:

 

Creme brulée och Hallonmousse

 

 

 

Allt var underbart gott och dagen kunde inte varit bättre.

 

Puss älskling

 

 

Hoppsansaja.. så var det söndag igen. Var det inte nyss jag satt och publicerade veckan som gått i bilder?? Nej, det var visst en hel vecka sen. Då är det väl bara att göra det samma denna afton. Med bildtexter såklart!

 

 

Syrran kom på besök i tisdags. Vi halade fram glitterlimmet och kände oss kreativa som sjutton!

 

 

 

Sixten ville också glitterlimma, men se den gubben gick inte!

 

 

Sen surprisade maken mig med dessa vackra blommor!

 

 

 

Och det var såklart tidigare mornar

 

 

Och trötta kvällar

 

 

Nämen HOPPSAN, where did that came from??

 

 

Lite shopping till Olof. Täckjacka och -byxor kom ej med på bild!

 

 

Och lite shopping till Sixten

 

 

Lite naglar till mig. Tio stycken närmare bestämt!

 

 

Och the very important business-woman, eller för all del, mamman som iväg på utbildning, köpte en väska idag. Bär-(drag) hjälp ingick.

 

 

Och så ett besök hos hästapollarna!

 

 

 

Pang bom, fast inte så våldsamt som det låter, ner i soffan och kolla lite film.

 

 

Så nu är den alltså här. Veckan som kommer bli intressant, splittrande och full av saknad. Vi har måndagen ihop. Tisdagmorgon åker jag till Helsingborg. Det har blivit dags att starta min BLU. Jag är varken nervös eller spänd. ÄN..... Torsdagmorgon flyger Marcus till Italien. Mormor hämtar killarna på dagis och lagar middag till mina små. Framåt beddibye (läggdags alltså..) kommer jag hem från Helsingborg och säger godnatt till Olof och Sixten. Fredagmorgon, dagislämning som vanligt. (det kommer nog bli värre än vanligt, eftersom jag varit borta några dagar...). MEN sen hämtar jag klockan halv fyra, och jag har hela helgen ihop med pågarna. Söndagkväll landar Marcus på Kastrup, kommer hem och säger godnatt. Sen är det bannemej måndagmorgon igen... TACK OCH LOV att det inte ser ut så här varje vecka..

 

Jag får återkomma med en utvärdering på hur allt gick. Men vi har bra logistiskt tänk här hemma, och det ska nog flyta på. Den stora förändringen är ju att vi aldrig varit ifrån varandra så här länge. Olof har ju många gånger sovit över hos mormor. Sixten har jag varit ifrån en enda natt tidigare. Aldrig att det gått så många dagar utan Marcus heller. Han är ju iväg varje år, men då är jag hemma och då känns det inte lika jobbigt. Men nu ska även jag åka iväg.

 

Inte tänka med på det nu!! Nu ska jag publicera bilder från min och mannen dejt igår. Wait for it..

 

 

 

Sixtens hår blir, hrm, aningen flygigt när det är nytvättat.

 

 

Och så kom de kyliga morgnarna

 

 

 

Lördagsgodis till den store gossen

 

 

 

 

Sixten följde med mig och handlade idag

 

 

Willys i Staffanstorp.. Löv it. Jag må va Ica-anställd, men jag storhandlar helst på annat håll!

 

Och så blev det en tur till mormor!

 

 

Lärarinnan herself med sin bäste elev

 

 

Olof fick en skolebok av mormor som är riktad mot 4-6åringar. Olof är 3 år och gjorde sida efter sida i ett rasande tempo. Vår lille Einstein!

 

Veckan har gått smidigt förbi. Jag jobbade stängning både fredag och lördag, så det var ju trist! Men tycker ändå att höstens hämta-lämna-verklighet går oväntat smidigt. Påminn mig om det sen i mitten av november, tack! Nästa vecka blir även den mellow. Och till helgen ska jag och Marcus på dejt! Mer om det sen. Men det kommer väl lägligt med tanke på vad som händer ytterligare en vecka framöver. Då är först jag bortrest tis-tors på utbildning i Helsingborg, sen åker Marcus till Italien med sitt jobb tors-sön. Men som sagt, mer om det sen!

 

Marcus sitter bredvid mig i soffan och kollar Tintin. Det är tydligen nån frivisningsvecka på Viasat nu, så då visas det för en gångs skull lite nyare filmer på de kanalerna. Vi har ju alltid Viasat, men det är mest för fotbollens skull. Ja, jag måste ju bara kunna se Premiere League. Kan inte överleva utan det. Filmkanalerna ger jag inte mycket för!

 

Nu laddar vi inför en ny vecka! Toooodels!

 

 

 

 

 

 

Blir bra detta. Såklart veckohandling för att slippa handla mitt i veckan! Och ni är säkert många som undrar, köper hon aldrig blöjor?? Men jooo såklart att jag köper blöjor. Men asså, inte kan jag lägga upp ett paket blöjor på diskbänken och sen knäppa en bild på det. Jag menar, DET vore ju knäppt...