Har visst glömt

 
en mycket viktig detalj!!
 
Sixten, 17 månader, går äntligen. Bättre sent än aldrig, eller hur :) Tur att vi redan har en liten Olof, som även han valde att krypa sig genom 17 månader. (eller iallafall 7, han krystades inte ut och började krypa direkt precis..) Jag har inte varit orolig. Mer frustrerad över att "Sixten aldrig lär sig gå!!!". Men han kunde gå. Länge. Men han ville helt enkelt inte. För en dag reste han sig sonika och började promenera. Bara sådär. Den lille luringen!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0