Bildelibilder
Jag gör som så här. Jag bara slänger ut bilder från veckan som gått. Så får ni fantisera ihop bildtexter själva. Ok?
Tradition
Ja, det kan man väl säga. Andra fredagen på rad nu som jag veckorhandlar på en fredag. Veckomatsedeln är skriven, glömde ta bild på den och orkar faktiskt inte resa mig och göra det heller, men den innehåller bland annat Kycklingcurry med ris, Tacos och Räkpasta.
Det här ska vi nu klara oss på hela nästa vecka. Ja, jag vet.. det ser inte mycket ut! Men vi har det mesta i proteinväg hemma redan. Och vi är inne på en töm-frys-period. Många halvfulla påsar med grönsaker och platta färspaket.
Blev ett stopp på Hemmakväll även denna fredag. Ja, tradition där med kanske? Ikväll blir det minsta möjliga ansträngning i soffan!!
Fick lite nyheter från några säljare denna veckan också. Så det kanske slinker ner en och annan segis också! (Fast det kliade i fingrarna på Hemmakväll. Jag trånade bort mot godishyllan läääänge..)
Trevlig fredag på er alla!
Toodels!
Toodels!
Soffhäng
Då var det torsdag och kväll och häng i soffan. Pojkarna sover, Marcus dricker sin shake, jag BLOGGAR I SOFFAN. Jepp folks, ni läste rätt. Nej, mannen kom inte hem med en sprillans ny laptop i nån fräsig färg och presentsnöre runt. Däremot kom han med det braiga förslaget att han ju kunde ta hem sin jobbedator. Inte illa pinkat ändå!
Nu ska det bloggas.
Hmm… prestationsångesten kryper på, känner jag.
Galen dag på jobb i alla fall. Fortfarande folk på semester, så jag hade massa jobb att göra som egentligen inte var ”mitt” att göra från första början, därför hamnade mina avdelningar i andra hand och jag stressade på eftersom min nya arbetstid på torsdagar har sluttid 14.30. Nåja, jobbade alltså på, torkade svettpärlor från pannan ett antal gånger, och satt på bussen hem 14.46 och kunde hämta pojkarna halv fyra!
Lämningen i morse gick, enligt personalen på dagis och pappa Marcus mycket bättre än i måndags. Själv vet jag inte. Jag minns bara en ledsen Sixten med utsträckta armar. Olof kunde inte börja leka fort nog.
Olof ja.. han blev lika rosenrasande idag när jag kom och hämtade hem honom. ”GÅ HEEEEM MAMMA, JAG SKA STANNA HÄR!!!!”. Nåja, jag tar inte illa upp :)
Sixten satt och grävde glatt i sandlådan med stövlar och regnbyxor på. Han sken upp i världens största leende när jag och Olof kom in på gården. Sen blev han vansinnig när jag tog av honom de leriga byxorna och stövlarna. Jaha.. säg den glädje som varar för evigt.
Nåja, jag fick med mig hem två nöjda och glada grabbar till slut. Direkt ner i badet, sen placerade sig Olof vid legot och Sixten hamnade i soffan med Babar. Efter en stund joinade Sixten mig i köket och Olof fastnade vid Babar. Skala skala potatis, i med lax i ugnen och koka koka broccoli. Vips middagen var klar och Marcus kom hem
Guuuuud, vilken tråkigt text. Sover ni? Rinner dregglet i mungipan ner på kudden än? Detta var vad jag hade att erbjuda ikväll gott folk.
Ja vaddå, jag är inte van vid att sitta i soffan och skriva. Och dessutom hänga med i Robinson samtidigt. (Jaaa, vi följer Robinson.)
Ledig mitt i allt
Så började ju vardagen i måndags. Vi steg upp tidigt, båda barnen var pigga och glada (stackars ovetandes Sixten..) hemma, Olof var förväntansfull och samarbetsvillig. Jag hade bara ont i magen.
Lämningen (usch det klingar inte vackert, att LÄMNA..) på dagis gick som väntat. Olof var högtidsfull, Sixten ilsken och ledsen med tårar som sprutade. Jag med falskt leende och glada tjut.
Jag ringde till dagis vid två tillfälle under dagen, givetvis hade ju Sixten slutat gråta efter en stund, och allt gick bra. Vid ett par tillfälle kom han nog att tänka på det trauma som utspelats på morgonen, för då hade han blivit ledsen och pekat på mot ytterdörren. Men mat hade ätits med god aptit, och middagsvilan i vagnen hade gått kanon.
Nu är jag och pojkarna lite lediga efter en den hårda måndagens verklighet :) Nämen, tisdagar är vi alltid lediga på. Och idag är det planeringsdag, dvs stängt på dagis. Jag anmälde mig frivilligt att vara föräldraledig!
Men, och jag skäms inte för att skriva detta, det är banne mig inte enbart myspys och gullegull och små vita moln här hemma. Nej minsann, Olof är inte lätt att roa en hel dag längre. Gårdagen var det rätt mycket bråk och gnäll, än så länge har dagen gått bra. Fast den startade tidigt, så jag förväntar mig en dipp framåt lunchdags.
Lunch ja, är det snart dags för. Det blir lite av varje. Lite rostat bröd, 2 pannkakor från gårdagens lunch, äggröra, färska hallon, yoggi och äppleklyftor. Först till kvarn på rubbet.
Barnen sitter och ritar vid köksbordet. (Ja, Marcus, jag har smitit ut vid datorn och lämnat kidsen själva i köket... Kanske dags för en laptop så frugan din kan blogga OCH hålla koll på barnen samtidigt. Värt att fundera på)
Söndagskväll..
Ja, då är den här. Söndagskvällen som så länge har legat i framtiden. Sista dagen på min semester. Kvällen före den första "riktiga" dagisdagen för barnen. Jag tycker det är riktigt jobbigt detta. Det känns i magen, och det känns inte bra. Lite nervöst, lite sorgset. Vemod.
Sixten kommer vara ledsen. Så är det bara. Vi har pratat mycket med Olof ikväll om att Sixten nog kommer vara ledsen imorgon på dagis, och att han ska ta hand om sin lillebror då. Trösta och kanske lägga ett pussel eller leka något annat med honom, tills deras respektive fröknar kommer och tar dom till sina avdelningar. Olof tog det hela som en storebror, och verkade lite stolt över det. MEN tänk om Olof också blir ledsen..
En sak vet jag. Jag kommer sitta i bilen därifrån och torka tårarna, hela vägen till Malmö.
Jag VET att detta bara är för en kort period. Sixten tycker om att vara på dagis, det vet vi. Det är ju det att bli lämnad. Den känslan måste ju vara fruktansvärd. Jag försöker istället att tänka på morgondagen som en bra sak. Vardagen sätter fart igen. Rutiner. Sånt gillar ju vi.
Pojkarnas kläder ligger framme och redo. Min frukost- och lunchlåda väntar på mig i kylen. Jobbekläderna är framhängda. Riskokaren och stekpannan är framplockade ur skåpen för att göra matlagningen så smidig som möjligt imorgon när vi kommer hem från jobb och dagis.
Om tjugo minuter sitter jag och Marcus i soffan, redo för dubbelavsnitt av Solsidan. Sen väntar några kapitel ur min bok, som jag snart läst ut. Sen var den över. Söndagskvällen. Semestern. Sommaren.
Jag känner för att tända smålamporna i varenda fönster i hela huset. Kom höst.
Fina fisken
Jag har nog aldrig fått till en sån vacker panering förr :)
På menyn idag stod alltså panerad torsk, kokt potatis, ärtor, räkor och hollandaise-sås. Det var banne mig något av det godaste på länge. Samtliga familjemedlemmar åt och njöt!
Bagare
Jag och Olof vispade ihop lite kärleksmums innan! Redan när jag knäckt det första ägget, frågade Olof om han fick smaka smeten. Ivrig liten bagare :)
Fredagskvällen
När barnen och Marcus roade sig med Bolibompa, körde jag och handlade. (Trots att jag haft körkortet i 1 år och 9 månader, känner jag mig fortfarande oerhört cool när jag sätter mig i bilen..) Det blev en "mellan-storhandling". Så vi har rubbet till kommande veckas måltider fram till fredag iallafall. Kanske att mjölken kommer att behövas fyllas på..
När pojkarna nattats, satte sig Marcus vid datorn och gjorde ekonomin, och jag satte mig återigen i bilen och fixade lite fredagsmys :)
Veckans meny
Måndag-fredag iallafall. Helgen låter vi vara lite öppen :)
Summering
Sådärja, då var dagisinskolningen slut. Det har inte gått ultra-smidigt, men ändå hyffsat. Vi hade ju världens enklaste inskolning med Olof för två år sen, inte en endaste lite tår föll. Däremot började han bli ledsen när det sen började "på riktigt". Nu med Sixten har det varit mycket tårar och vädjande, utsträckta armar. Oj oj, han har gråtit och jag har gråtit.
Det hade ändå gått bra igår sen. Det var ju jättejobbigt att lämna Sixten på morgonen, men sen under dagen hade han knappt varit ledsen alls. Han är väldigt privat av sig, "hit-men-inte-längre"-tänket tydligen. De andra barnen vill gärna leka med honom och hålla honom i handen när han tar sig fram, men där säger Sixten blankt nej. När de är ute och leker på förmiddagen, finns det nu alltid en vagn där Sixten kan sitta i lite om han vill. Och det vill han. Där kan han sitta själv, och titta på de andra barnen i lugn och ro.
Lunch och mellanmål är väl det som går allra bäst. Skönt det ju! Med mat i magen klarar man det mesta :) Vilan var ju väldigt jobbigt, men så igår så la Else Sixten i vagnen (efter mycket tårar och sorgsenhet). Där hade han somnat ganska omgående, och sovit i 1,5 timme! Fantastiskt. Skönt att de inte gav upp. Känner att de verkligen gör allt de kan för att få Sixten att trivas och må bra där. Så på måndag, tar vi med vår egen vagn. Där finns ju sele, och så kanske Sixten känner sig ännu lite mer trygg när det är hans egna vagn. (ett stort plus är dessutom att jag inte behöver gå hem och hämta vagnen, när jag kommer med bussen från Malmö de dagar jag hämtar själv..)
På måndag börjar allvaret. 06.30 kommer vi hela familjen till dagis och ska vinka hejdå till våra barn. Sedan dröjer det 10 timmar innan vi hämtar hem dom igen. (snyft..) Måndagar och onsdagar kommer vara så långa, tisdagar är de alltid lediga, torsdagar och fredagar är aningens kortare, då är de "bara" där 8,5 timmar.. Suck, det ständiga samvetet..
Jag ser inte jättemycket fram emot att börja jobba, men det är nog mest pga det här med Sixten-tårar-dagis.. Men vardagen har sin charm den med.
Ska försöka uppdatera även nu när semestern tagit slut!
Låtsasfiskar
Fröken: Vilken fin blå tröja du har idag Olof! Är det en lax eller kanske en brax (skrockar nöjt)
Olof: (fnyser lätt) Amen nää, det är ju bara låtsasfiskar!
Keeping busy..
Mitt lilla hjärta brast i morse. Sixten var ett solsken hela morgonen, han var ett solsken när vi vinkade av Olof på Giraffen, han var ett solsken när vi svängde in på Grodans gård och även in i kapprummet. Sen när Else mötte oss och sträckte fram handen, skakade Sixten bestämt på huvudet. (där bildades klumpen i halsen..). En flicka kom med en gitarr, Sixten blev eld och lågor och vi satt på bänken och spelade en stund. Jag sa att nu ska mamma gå och jobba, Sixten kastade sig mot mig och pekade på dörren (klumpen i halsen växer..). Else säger Kom här Sixten så ska vi vinka på mamma. Sixten börjar gråta och tittar på mig med utsträckta armar. (jag kan knappt andas av den tjocka gråten som växer inom mig). Jag går ut och runt till fönstret där Sixten gråter förtvivlat i Elses famn. Jag vinkar glatt och hatar mig själv lite.
Det var jobbigt i morse..
Så vad händer här hemma om dagarna? Ja, jag håller mig sysselsatt. Det vanliga såklart med städning och matlagning. Igår skrubbade jag pojkarnas tripptrapps med såpa och svamp. Ugnen sprejades igårkväll och skrubbades rent för en stund sen. Även gallerx3 till ugnen är nu skinande rena. Filtret till fläkten ovanför spisen är rengjort. Resterande fönster, dvs baksidan på huset, är putsade. Likaså fönsterbrädena. Skulle ta insidan också, men ajdå.. fönsterputsmedlet tog slut. What a pickle! Vårt dubbelsängstäcke hänger på tork därute i solen och vinden. Härligt härligt.
Men asså, det är inte bara all work and no play. Jag är faktiskt även halvvägs genom säsong 3 av Glee..
Vi kör en till..
Asså, kolla in Olof. Detta är ganska exakt ett år sen. Ni som känner Olof, visst har han blivit jättestor sen dess! Fast tänker jag tillbaka, så tyckte jag ju att han var stor då med. Nu ser jag så liten han faktiskt var. Åh, snyftelisnyft..
Nostalgisk
Jamen, det går inte att låta bli att bli lite nostalgisk just nu.. Min stora pojk är för sjutton 3,5 år alleredan. Går på storbarnsavdelning, är väldigt självständig och fantastisk på alla sätt och vis. Och så sitter jag, den media-ansvarige (Marcus som givit mig den fina titeln..) i familjen, och bränner från videokameran till skiva, eftersom det var över ett år sen sist.
Då är det ju klart att man börjar kolla genom de gamla filmerna också!
Inte ro
Igår lämnade jag så Sixten på dagis. Han vinkade glatt hejdå från sin lilla hörna i sandlådan. Sedan hade han ätit potatismos och fisk med god aptit. Nyfikenheten på vilorummet fanns där. Men när det sen var dags att vila, gick det inte längre. Då hade tårarna avbrutit hans sömn flera gånger, och personalen ringde efter lilla mamman. Jag ilade dit och hämtade hem min trötte lille Sixten.
I morse var vi på plats klockan åtta. Olof var lika glad som vanligt och sprang in på sin avdelning. Han tyckte det var väldigt spännande att han skulle få äta frukost med barnen idag :) Sixten var glad och sprallig när vi kom in på Grodan. Frukosten var sedan föga imponerande. Ägg, kaviar eller mjukost var påläggsalternativen. På skanörgrova. Asså, jag hade aldrig gett mina barn Skanörgrova som enda alternativet till frukostmacka! Så det var mest gurkskivor som slank ner. Men vad gör det, en knapp timme senare är det ju fruktstund, och sedan lunch inte så långt därefter. Går nog ingen nöd på honom.
Efter frukosten sa jag hejdå till min minsting. Det var tårar och tårar. Han ville inte alls idag. Jag ringde dagis för en stund sen för att kolla läget, och han hade varit ledsen en bra stund, men blivit gladare när det var dags att gå ut. Dock ville han bli buren mycket, drog sig mot grinden där han vet att mamma gått ut.. (oj, fight the tears nu lilla mamma..). När jag pratade med Else på telefon precis, satt han i vagn med nappen och studerade de andra barnen. Jag ser honom framför mig, lille plutten :(
Här hemma håller jag mig sysselsatt bäst det går. Har precis putsat fönster och tvättat fönsterbräde på framsidan av huset. En maskin tvätt rullar. Ska lite senare ta fram min räknebok och börja kolla på Butiksmatematiken. Och jag hoppas innerligt att dagis inte ska ringa efter mig vid tolv-tiden...
Avslutar detta lite downiga inlägg med en mycket gladare bild på en regn-klädd Olof!
Törstiga pågar
Måste ha gott om vatten med oss på väg hem från dagis :)
Skrivstund
Med tungan rätt i mun
Sixten också
Sixten lille på dagis
Ska alldeles strax hämta hem min lille Sixten. Jag var bara med på samling och fruktstund idag. Sen sa jag hejdå lille plutten, ses sen. Sixten fattade nog inte att jag skulle gå. Han var så upptagen med att peka på sparkcyklarna, gungan och sandlådan, allt på en gång. Jag fick verkligen en mega-klump i halsen direkt. Fick anstränga mig riktigt så att fröknarna inte skulle höra det på min röst!
Sen ringde jag Marcus och hulkade lite i telefonen :)
Snart sitter Sixten till bords och äter lunch. Ska bli så spännande att höra hur det gått!
Jag minns väldigt tydligt första gången jag lämnade Olof under hans inskolning. Han fattade nog inte heller att jag gått därifrån. Sen när de skulle gå in och äta, hade han gått bort till grinden som jag gått ut genom och ropat på mamma. (snyft...) Men följt med in och satt sig för att äta. Och jag minns väldigt tydligt hur fint han satt och åt korv stroganoff med ris, och hur han kämpade för att få upp riskornen med sin gaffel.
Sentimentala mamma!!
Veckans meny
Gjorde veckomatsedel igår. Ser ut som följer:
Blir nog bra detta :)
Det går bra!
Sixten är väldigt nyfiken på allt som finns att leka med på dagis. Han älskar att gå runt på gården, han håller fröken Else hårt i handen. Ser sig sällan om efter mig, men skiner upp i ett härligt leende när han ser mig. Det är underbart att se.
Lunchen är det lite si och så med. Igår åt han i princip inget, förutom några gurkstavar. Sixten älskar verkligen gurka.. Idag serverades det lasagnette, och några tuggor gick ner. Man fick absolut inte mata honom, varken jag eller Else. Men det måste ju vara svårt det där. Att gå från att leka, gräva sanden och sitta på cyklar, till att gå raka vägen in och sätta sig vid matbordet. Han hinner nog inte med i svängarna riktigt, hinner inte smälta vad det är som händer innan nästa moment tar vid.
Nu är det helg, två dagars ledighet. På måndag fortsätter vi med inskolningen. Då ska jag säga hejdå för första gången. Det ska bli spännande!
Sixten hade redan fått upp en bild vid sin plats. Jag märkte inte ens att någon hade kameran ute igår!!
Olof har det jätteroligt på sin avdelning. När vi kom igår för att hämta hem honom, mötter jag av ett rungande NEJ! Och Gå hem igen! Nåja, det är väl bra att han har roligt iallafall :) Olof cruisade runt i lekhallen när vi kom.
Sen är det ju såklart det obligatoriska badet. VARJE DAG :)
Det känns bra det här! Nu sover Sixten ute i vagnen. Han slocknade på fem röda efter vi lämnat dagis. Olof hämtar vi hem klockan två!
Mina fina
Bilder från förra veckan, då vi gjorde egen lera. Sixten höll fortfarande på att återhämta sig efter febern. Syns på hans ögon!
Dag tre
Idag är Olof själv på giraffen några timmar. Om det var problem att lämna honom? Ånej. Knappast. Vi kom dit vid halv tio, Olof började direkt spela ett memory-spel med en fröken och några barn. Jag och Sixten fick sköta oss själva. Efter en halvtimme, då Olof totalt ignorerat oss, tyckte jag det var läge att gå :) Så han har förhoppningsvis ätit lunch nu och leker för fullt!
Jag och Sixten tog oss en härlig promenad i solen. Köpte lite goda frallor och begav oss hemåt för lite lek och lunch. Nu sover Sixten och jag har just avnjutit ostfrallor och pepsi max!
Sixten sover middag i sängen för första gången. Han brukar alltid sova utomhus i vagnen, men eftersom han ska börja sova på dagis nästa vecka, ville jag prova att lägga honom inomhus idag. Om det var problem? Ånej. Knappast. Det var precis som om kvällarna.
- Nu ska du sova lite Sixten.
- Mmm.
- Ska vi ta nappen?
- Mmm.
- Sov så gott Sixten.
- Mmm.
Snaaaaark..
Nu ska jag lägga ut lite bilder, dra över med dammtrasan och invänta lilla mamma som ville följa med och hämta Olof klockan två :) Sen ska det lagas härlig middag i form av cevapcici, pastasallad och vitlöksbröd. Känner ni doften?
Och så lite pics!
Jag börjar komma in i det här med bloggen igen. Det märks va? Ajja, jag tycker det är roligt att skriva igen!
Bilder kommer här:
Så SÖT! Inte sant?
Toodels!
Vardagen ja..
Idag gjorde jag en veckomatsedel. Det har nog inte gjorts sen jag var mammaledig. Marcus var lite mer go-with-the-flow under föräldraledigheten. Men snart är det höst, och hämta-lämna-pussel och heltidsjobbande och hela fadderullan. Och för oss, som verkligen gillar det här med rutiner (NEJ vi är inte maniska..) och planering och ordning och reda (NEJ sa jag..), så är veckomatsedel något kanon :)
Så här ser denna veckan ut:
Blir bra detta va?
Min stora fina
Olof var spänd i morse. Lite tystlåten vid frukostbordet. Högtidlig på cykelturen till dagis. När vi skulle gå in i kapprummet, frös han till is några få sekunder. Jag fick locka honom över tröskeln. Han såg sitt namn på hyllan för skorna. Och sen även vid en krok vid regnkläderna. Ännu längre in i kapprummet, fanns en hylla, en krok och en låda, allt med hans namn på. Det kändes tryggt. För både Olof och hans mamma :) Olof tog små små pyttesteg in i lokalerna. Vi blev välkomnade av två fröknar och några nyfikna barn. Olof gick direkt fram till ett bord där några grabbar satt och spelade spel. Sixten var också väldigt nyfiken, förresten. Kan ju tillägga att även Sixten lille kändes väldigt stor hela dagen. Han ville inte bli buren, utan hålla i handen och själv gå hela tiden :)
En stadig frukost fick han i sig iallafall, Olof spillevinken
Vi fick vara med på samlingen. 10 barn var där idag. Totalt 20 stycken kommer de vara när alla är samlade. Och 5 fröknar på det. Känns bra. 20 barn låter mycket, tycker jag. Men tror att de är mycket uppdelade i små grupper i verksamheten. Det har vi ju sett när vi gått förbri förut på väg till Grodan. Några barn ute, några barn inne. Ett måla-pyssel-rum fanns det, med saxar, penslar, färgflaskor, konfetti och klister så långt ögat nådde. Allt tillgängligt för barnen. Ett byggrum, med klossar och en jättestor låta med tågbana. (himmel) och ett dockrum, med dockor, dockvagn, prinsessklänningar och leksaksspis. (GENUS haha!) Och såklart stora rummet, där man kan bygga pussel, spela spel och läsa böcker. Även där de har samling och äter.
Mycket trevlig personal, de jag träffade idag. Och Olof tog för sig snabbt. Kan ju tillägga att han pratade bättre än vissa av de barn som på torsdag flyttar upp till 5-års-gruppen..
Blev lite lek utomhus också. Olof grävde med en annan pojke. Lite klättring i rutschkane-ställningen. Givetvis åkte han ju inte. Jag blev förvånad över att han ens klättrade upp :) Jag och Sixten lämnade Olof en kort stund och gick bort till Grodans gård för att säga hej. Olof brydde sig väldigt lite om det!
Sixten tyckte det var spännande med så många barn. Han gick runt runt runt, med ett stadigt grepp om mammas hand! En av fröknarna frågade om han ville hålla hennes hand också, men då skakade han bara på huvudet, så som bara Sixten kan :) Vi börjar inskolningenpå Grodan på torsdag. Då ska vi vara där 9-12. Jag ska va med hela tiden.
Imorgon ska vi tillbaka till Giraffen. Då ska Olof minsann bygga tågbana :)
Giraffen och Grodan
Imorgon är det dags för ett besök på dagis. Så spännande. Har pratat mycket med Olof om det. Förra veckan sa han ett par gånger att han inte alls skulle börja på giraffen, men idag verkar han pepp :) Så svårt för en 3-åring att förstå också kanske. Sommarlovet är slut, snart är det höst. Varför det mamma? Ja, hur förklarar man det liksom..
Det känns som sagt som en stor lättnad att jag redan känner avdelning Grodan, där Sixten ska gå, väl. Och jag känner till fröknarna på Giraffen lite grann, deras ansikte är väl bekanta. Känner mig spänd! Olof är en fantastiskt skärpt liten stor 3-åring, ska bli kul att se honom utvecklas ännu mer. Se hur deras pedagogik kan hjälpa honom i utvecklingen.
Det jag tycker är mest jobbigt med Sixtens inskolning, är att han fortfarande inte går själv. Jag oroar mig inte på något sätt om just det faktum att han inte går än, (Olof var ju 16,5 månad när han släppte taget och gick själv..) utan att han kommer behöva krypa runt på marken på gården när de är utomhus, och när han sen väl tar de första stapplande stegen är det nog ganska stor risk att han blir nersprungen av de andra barnen!
Och såklart, det faktum att det förmodligen kommer vara dagis som kommer få uppleva hans första steg, och inte jag..
Jag lämnar såklart rapporter under veckans gång!
Helg
Nu har jag varit ledig en hel vecka, och det har varit underbart. Således har Marcus jobbat en hel vecka, vilket han tycker varit underbart :) Han kände sig verkligen nöjd och ganska färdig efter att ha varit hemma i sex månader. Sen älskar han sitt jobb, och är väldigt duktig på det dessutom, så det är klart att han längtat lite tillbaka!
Själv har jag varit väldigt avundsjuk på Marcus dessa sex månader. Visst, jag var själv hemma elva månader, men VAR tog de elva månaderna vägen?? Det går så fort. Men jag njöt verkligen av att vara hemma med pojkarna. Det kan jag lova. Och nu, efter en tuff vår och sommar med ny tjänst på jobbet, ser jag verkligen till att njuta av mina tre veckors ledighet.
Veckan som gått har vi inte gjort någonting särskilt. Sixten var ju sjuk förra helgen, och det har tagit ganska lång tid för honom att återhämta sig. När väl febern var borta, kämpade vi med hans avsaknade aptit och aningens stormiga humör :) Vi är inte riktigt vana vid det, Olof har aldrig visat humör på det sättett Sixten kan göra! Vi försöker också få tillbaka sov- och nattrutiner. När han var sjuk, sov han mycket hos mig. Men nu har det iallafall gått två nätter då han återigen sovit i sin egen säng i sitt egna rum hela natten. Skönt det!
På torsdag i nästa vecka, börjar inskolningen på dagis. Jag är så spänd och rätt så nervös, om jag ska va ärlig.. Jag tyckte det var jobbigt när Olof skolades in. Men det berodde helt och hållet på mig själv. Olof tyckte direkt att det var roligt och spännande, var inte ledsen en enda gång under inskolningen, inte heller när han lämnades (usch, det låter så hemskt.. lämnades!). Men ändå gick jag därifrån med en klump i halsen varenda gång.
Men jag kommer nog tycka det är ännu jobbigare denna gången. Sixten är ju min minsting. Min lille bebis!! (får en klump i halsen bara att skriva om det!!) Har valt en annan inskolningsmetod denna gången. Nu ska jag vara med de första dagarna, och vi ska vara där tre-fyra timmar i taget. Stor fördel är det ju såklart, att Sixten ska börja på samma avdelning som Olof gick i två år. Avdelning Grodan :) Så jag känner ju alla dagisfröknarna. Eller oj förlåt, FÖRSKOLEPEDAGOGERNA.... Så det känns ju tryggt iallafall.
Vi ska få en mjukstart iallafall och komma och hälsa på redan på måndag. Då ska jag bekanta mig med Olofs nya avdelning, Giraffen. STORBARNSAVDELNING... oh herre gud. Där fick jag en gråtmild klump till som jag kämpar emot för fullt.
Sixten fick en ryggsäck av sin mormor. Bedårande söt, tycker jag,
Olof fick också en present. Just nu älskar både han och jag Busiga Bebben. Jättefina böcker! Skönt med lite omväxling från böcker med ord som kachoooow och andra racing-termer!
Idag kan vi nog lugnt påstå att Sixten är tillbaka till sitt old-self igen. Skönt! Vi ska om ett par timmar packa in oss i bilen och köra till Malmö. Pojkarna ska vara hemma hos sin mormor och morfar, och under tiden ska jag och maken titta på bilar! Japp, en ny bil ska det tydligen bli här hemma inom kort. Spännande va :)
Till sist, en bild på en poserande, nåja.. Olof i nya jeans:
Feber i tre dagar
Sixten håller på att bli frisk nu efter tredagars-febern som drabbade honom i fredagskväll. Febern höll sig runt 39.7, med regelbunden alvedon hade han dock sina piggare stunder och kunde äta och dricka lite. Nätterna var ledsna och dagarna likaså. Men mest ville han ligga på min axel och bara vila. Såklart! Hur hade man själv mått med nästan 40 graders feber??? Mycket sämre, kan jag lova!
På söndagen packade vi in oss i bilen och körde hem till mamma. Man kan vara liten och febrig även hos mormor.
Måndag förmiddag var febern betydligt lägre, så vi tog bussen till min farmor. Ögonen fortfarande inte riktigt pigga, som ni ser! Sov mycket i vagnen på vägen dit.
Igår morse var plutten helt feberfri, och dessutom prickig över hela hans lilla kropp. Och idag är han nääästan sig själv igen. Tur i oturen att detta skedde nu, och inte nästa vecka då dagis börjar. (hjäääälp, dagis ja. Det tänker vi inte på nu... snyft..)
Storebror är en piggelinis som vanligt iallafall :)
Köttgryta med ris
Köttgryta ja. Det kan ju vara i princip VAD som helst och därmed smaka i princip HUR som helst. Här kommer dagens middag och därmed en köttgryta :)
Ingredienser:
800 g fläskytterfilé
800 g fläskytterfilé
1 pkt bacon
1 gul lök
1 röd paprika
200 g champinjoner
några färska morötter
2 dl creme fraiche
2,5 dl grädde
3 msk soja
1 kycklingbuljongtärning
salt
peppar
morötter från mitt egna lilla land i trädgården. Smakar wunderbart gott
Stek köttet i bitar i stekpanna så att det får färg, salta och peppra
Fräs champinjoner och lök i en gryta
Häll över köttet när det är brynt
Fräs bacon, tillsätt sedan morötterna och paprikan (paprikan skuren i stora bitar så att de som inte vill ha slipper få det i sig!!)
Häll i grytan.
Smula över buljongtärningen, tillsätt soja, creme fraiche och grädde.
Serverades med ris, gurka och majs.
Hur smakade det då?? Gott!!! Fläskytterfilé är banne mig ett kanonbra kött. Har tidigare bara grillat det eller stekt det i medaljonger, men det passade utmärkt som grytbitar. Mört och gott. Marcus var omedelbart skeptisk såklart, eftersom den röda paprikan använts. Han var dock positiv till att det inte smakade så mycket paprika som det luktade i köket! Marcus betyg 3 av 5. Nja, jag vet.. låter inte så positivt, men med tanke på att hans hatobjekt var med i grytan, så är jag nöjd.
Gott!
NU så!
Jag är tillbaka i mitt esse :) Jag har nu varit ledig i fyra dagar, och det är störtskönt! Nu får även jag ta del av Sixtens mysbehov och Olofs förnuftiga kommentarer. Och effektiviteten, den kom tillbaka av sig själv. Helt naturligt. Som idag. Vad har vi gjort? Jo, de vanliga morgonbestyren såklart med frukost, tandborstning och sommarlovsmorgon på tv. En maskin tvätt är tvättat och upphängd, alla dammkorn är upptorkade och dammråttorna uppsugade. En laddning lera har blandats med Olof, rosa och grön. Lunch har lagats och ätits. En kort promenad mellan regnskurarna för att slänga kartong och en titt in i affären för att handla ägg och champisar.
Nu sover Sixten och Olof målar med vattenfärger. Och jag då? Jag BLOGGAR ju :)
En spann med rosa lera och en spann med grön lera. Olof tröttnade dock efter typ en kvart. Och Sixten tröttnade efter trettio sekunder då han insåg att lilla mamma hade ett hököga på honom hela tiden för att se så att inget hamnade i munnen!
Gummistövlar på så att de små fötterna inte blir blöta!
Haha, idag fick jag också ta del av Olofs lustiga uttryck som Marcus instagrammat och whatsappat om nu i flera månader! "Titta, det lövet är misstänksamt! Det är ju inte höst nu!"
I affären fanns det härliga blommor. Det har länge varit dags att byta ut den i Olofs rum. Perfekt. Olof fick själv välja färg. Gult såklart! "Åh den luktar underbart mamma"
Snart är det dags att bestämma sig för vad som ska göras åt den där biten fläskytterfilén som jag tog upp ur frysen igårkväll. Heltstekt, medaljongstekt eller bitstekt :) tricky tricky..
Cutiepie
Sixten och morfar
