Kärlek, mat och livet!

 

Så började ju vardagen i måndags. Vi steg upp tidigt, båda barnen var pigga och glada (stackars ovetandes Sixten..) hemma, Olof var förväntansfull och samarbetsvillig. Jag hade bara ont i magen.

 

Lämningen (usch det klingar inte vackert, att LÄMNA..) på dagis gick som väntat. Olof var högtidsfull, Sixten ilsken och ledsen med tårar som sprutade. Jag med falskt leende och glada tjut.

 

Jag ringde till dagis vid två tillfälle under dagen, givetvis hade ju Sixten slutat gråta efter en stund, och allt gick bra. Vid ett par tillfälle kom han nog att tänka på det trauma som utspelats på morgonen, för då hade han blivit ledsen och pekat på mot ytterdörren. Men mat hade ätits med god aptit, och middagsvilan i vagnen hade gått kanon.

 

Nu är jag och pojkarna lite lediga efter en den hårda måndagens verklighet :) Nämen, tisdagar är vi alltid lediga på. Och idag är det planeringsdag, dvs stängt på dagis. Jag anmälde mig frivilligt att vara föräldraledig!

 

Men, och jag skäms inte för att skriva detta, det är banne mig inte enbart myspys och gullegull och små vita moln här hemma. Nej minsann, Olof är inte lätt att roa en hel dag längre. Gårdagen var det rätt mycket bråk och gnäll, än så länge har dagen gått bra. Fast den startade tidigt, så jag förväntar mig en dipp framåt lunchdags.

 

Lunch ja, är det snart dags för. Det blir lite av varje. Lite rostat bröd, 2 pannkakor från gårdagens lunch, äggröra, färska hallon, yoggi och äppleklyftor. Först till kvarn på rubbet.

 

Barnen sitter och ritar vid köksbordet. (Ja, Marcus, jag har smitit ut vid datorn och lämnat kidsen själva i köket... Kanske dags för en laptop så frugan din kan blogga OCH hålla koll på barnen samtidigt. Värt att fundera på)