Kärlek, mat och livet!

 

Sådärja, då var dagisinskolningen slut. Det har inte gått ultra-smidigt, men ändå hyffsat. Vi hade ju världens enklaste inskolning med Olof för två år sen, inte en endaste lite tår föll. Däremot började han bli ledsen när det sen började "på riktigt". Nu med Sixten har det varit mycket tårar och vädjande, utsträckta armar. Oj oj, han har gråtit och jag har gråtit.

 

Det hade ändå gått bra igår sen. Det var ju jättejobbigt att lämna Sixten på morgonen, men sen under dagen hade han knappt varit ledsen alls. Han är väldigt privat av sig, "hit-men-inte-längre"-tänket tydligen. De andra barnen vill gärna leka med honom och hålla honom i handen när han tar sig fram, men där säger Sixten blankt nej. När de är ute och leker på förmiddagen, finns det nu alltid en vagn där Sixten kan sitta i lite om han vill. Och det vill han. Där kan han sitta själv, och titta på de andra barnen i lugn och ro.

 

Lunch och mellanmål är väl det som går allra bäst. Skönt det ju! Med mat i magen klarar man det mesta :) Vilan var ju väldigt jobbigt, men så igår så la Else Sixten i vagnen (efter mycket tårar och sorgsenhet). Där hade han somnat ganska omgående, och sovit i 1,5 timme! Fantastiskt. Skönt att de inte gav upp. Känner att de verkligen gör allt de kan för att få Sixten att trivas och må bra där. Så på måndag, tar vi med vår egen vagn. Där finns ju sele, och så kanske Sixten känner sig ännu lite mer trygg när det är hans egna vagn. (ett stort plus är dessutom att jag inte behöver gå hem och hämta vagnen, när jag kommer med bussen från Malmö de dagar jag hämtar själv..)

 

På måndag börjar allvaret. 06.30 kommer vi hela familjen till dagis och ska vinka hejdå till våra barn. Sedan dröjer det 10 timmar innan vi hämtar hem dom igen. (snyft..) Måndagar och onsdagar kommer vara så långa, tisdagar är de alltid lediga, torsdagar och fredagar är aningens kortare, då är de "bara" där 8,5 timmar.. Suck, det ständiga samvetet..

 

Jag ser inte jättemycket fram emot att börja jobba, men det är nog mest pga det här med Sixten-tårar-dagis.. Men vardagen har sin charm den med.

 

Ska försöka uppdatera även nu när semestern tagit slut!