Kärlek, mat och livet!

 

Igår lämnade jag så Sixten på dagis. Han vinkade glatt hejdå från sin lilla hörna i sandlådan. Sedan hade han ätit potatismos och fisk med god aptit. Nyfikenheten på vilorummet fanns där. Men när det sen var dags att vila, gick det inte längre. Då hade tårarna avbrutit hans sömn flera gånger, och personalen ringde efter lilla mamman. Jag ilade dit och hämtade hem min trötte lille Sixten.

 

I morse var vi på plats klockan åtta. Olof var lika glad som vanligt och sprang in på sin avdelning. Han tyckte det var väldigt spännande att han skulle få äta frukost med barnen idag :) Sixten var glad och sprallig när vi kom in på Grodan. Frukosten var sedan föga imponerande. Ägg, kaviar eller mjukost var påläggsalternativen. På skanörgrova. Asså, jag hade aldrig gett mina barn Skanörgrova som enda alternativet till frukostmacka! Så det var mest gurkskivor som slank ner. Men vad gör det, en knapp timme senare är det ju fruktstund, och sedan lunch inte så långt därefter. Går nog ingen nöd på honom.

 

Efter frukosten sa jag hejdå till min minsting. Det var tårar och tårar. Han ville inte alls idag. Jag ringde dagis för en stund sen för att kolla läget, och han hade varit ledsen en bra stund, men blivit gladare när det var dags att gå ut. Dock ville han bli buren mycket, drog sig mot grinden där han vet att mamma gått ut.. (oj, fight the tears nu lilla mamma..). När jag pratade med Else på telefon precis, satt han i vagn med nappen och studerade de andra barnen. Jag ser honom framför mig, lille plutten :(

 

Här hemma håller jag mig sysselsatt bäst det går. Har precis putsat fönster och tvättat fönsterbräde på framsidan av huset. En maskin tvätt rullar. Ska lite senare ta fram min räknebok och börja kolla på Butiksmatematiken. Och jag hoppas innerligt att dagis inte ska ringa efter mig vid tolv-tiden...

 

Avslutar detta lite downiga inlägg med en mycket gladare bild på en regn-klädd Olof!