Kärlek, mat och livet!

Kvart i fem i morse blir Olof hysteriskt ledsen. Han vaknar av en hostattack och inser samtidigt att han är totaltäppt i näsan. Gråt och skrik och jämmer och gråt. Och Ge mig papper, såklart.. Det är hemskt att som förälder försöka trösta, när tröstande ord inte ger någon som helst tröst egentligen. Vad hjälper mina försök till lungnade, när allt Olof vill är att andas normalt genom näsan, och att ögonen ska sluta rinna.

Till slut, med hjälp av gråten faktiskt, lossnar det även i näsan. Och den börjar rinna. Och då är det ju hemskt jobbigt. Ännu mer papper, tack. "Mamma, det är snoooor. Där inne!!!! Torka!!." Stackars lille plutt.

Under tiden vaknar såklart Sixten och blir pigg. Och vad händer när en bebis vaknar? Jo, efter en stund känner han såklart hungern i magen. Marcus kom in till Olof och avlöste mig, jag gick in till Sixten och gav honom mat. Men då var han redan så pigg, att han ville fortsätta vara pigg. Även efter matningen.

Kvart i sex fick jag Sixten att somna om. Då avlöste jag Marcus och la mig bredvid Olof. Olof var då lugn, men visade inga tecken på att somna om. Marcus körde till jobb tio över sex, då gick jag och Olof upp och la oss i soffan istället. Blixten McQueen.

Ska säga till på dagis hur läget ligger. Olof lär vara astrött långt innan vilan ju. Eller inte. Man vet aldrig med barn!

Nu ska jag göra frukost till oss. Är hungrig som en varg nu. En varg med träningsvärk i magen. Tänk att jag hade några magmuskler alls därinne att få träningsvärk i!