Kärlek, mat och livet!

I förmiddags var jag och Sixten på Bvc. Sista besöket hos vår goa sköterska. Det var både glatt och lite sorgset. I sådana situationer är jag en känslomänniska. När man ska säga hejdå till någon som man tycker om. Och hon är ju så go. Både Olof och Sixten har varit glada för henne. Det märks ju direkt. Sixten smajlade upp sig och charmade till tusen.

I övrigt då? Sixten, nästa vecka 8 månader, ligger precis på medelkurvan för vikt med sina 9,1 kg. Ett snäpp över medel med sina 74 cm.

Just nu sitter jag och våndas lite. Ska strax hämta hem Olof från dagis. Det regnar, det stormar, det är kallt. Och det som är mest retfullt är att vi hinner hem, äta mellanmål, chilla i tjugo minuter, sen ska vi tillbaka till dagis för Lucia-firandet. Och allt detta i ösregn och storm. Jag är inte jättepepp. Det är lättare på höst och vår. Då är det bara att ta på sig gummistövlar och regnkläder. Svårare nu på vintern. Inte går regnkläderna över termobyxor eller overall. Och inte värmer de tillräckligt på egen hand. Men overallen ska väl tåla regn. Fast frågan är om den tåler ösregn så länge som det kommer krävas denna dag.

SUCK!