Kärlek, mat och livet!

Har inte skrivit om detta innan, men nu kommer det lite.

Sixten fick ju Torsk, jästsvamp, i munnen för två veckor sedan. Jag märkte inget alls i början, han åt på som vanligt, så på honom gjorde det nog inte ont. Själv kände jag heller inget. Vi topsade hans mun med lite vichy-vatten då och då. Slarvade kanske lite väl, men det kändes inte så farligt! Så i slutet på vår Piteå-vistelse började det göra lite ont när jag ammade. Och efter några dagar började små sår bildas vid sidorna på bröstvårtorna. Såren blev värre, skorpade sig, varade, och blödde tillochmed nån gång. I torsdags gjorde det så ont att jag grät vid amning.

Och Sixten är ju ändå 3 månader gammal nu, ganska stor. Så han ligger ju inte direkt still vid amning. Utan han fäktar med armarna, kan vrida huvudet helt plötsligt och slita med sig bröstvårtan i farten..

Vi har försökt ge Sixten flaska, så brösten ska få chans att läka. Har provat tre olika märke på diflaskorna, provat både med ersättning och med mjölk som jag pumpat ur. Han vägrar ta den. Bara fäktas med tungan och blir ledsen.

Jag provade amma med amningsnapp, och det gick jättebra... i EN DAG. Det gjorde inte alls lika ont att amma. Sen vägrade Sixten äta med den. Eller så fäktade han undan den, och DET gjorde djävulskt ont.

Jag smörjer, dels med fet kräm efter varje amning, och så med svampdödande medel två gånger om dagen. Och så luftar jag mycket. Tycker att det går åt rätt håll, som tur är. Jag gråter inte längre av smärta när han ska äta. För jag känner att jag måste amma, trots smärta. I morse försökte vi jättelänge med flaska, men Sixten blev så olycklig, så mitt mammahjärta klarade inte av det..

Så länge jag känner att läkningen går åt rätt håll, så är det väl okej. Men fy FAAAAN vad ont det har gjort..