Kärlek, mat och livet!

Nu när jag är mamma till son nummer två, känner jag mig mycket "modigare", lugnare och mycket mycket mer avslappnad än när son nummer ett var nyfödd. Sen är ju Sixten ett enormt snällt och lätt barn, det ska jag inte förneka. Men med Olof försökte jag styra mycket mer sov- och mattider. Redan från när han var ett par månader. Det har jag verkligen försökt att släppa lite på nu.

Ta bara det här med amningen. I början med Olof, ville jag knappt amma inför min egen familj (mamma, pappa, syskon), och verkligen verkligen inte utomhus bland folk. Min mardröm slog in när jag inte hade något annat val än att amma Olof mitt på Södervärn i Malmö.. Nu hade inte det precis varit en dröm nu heller, hur mycket lugnare jag än känner mig..  Men nu har jag t ex ammat i väntrummet på både mvc och bvc, inne på en toalett på Nova och Burlöv center.

Forfarande vill jag ju klart att Sixten vara så nyammad som möjligt om vi ska iväg nånstans. Men ibland är han helt enkelt så svårväckt, att det inte varit möjligt. Däremot är det inte sagt att jag inte försöker väcka honom. Det är ju ändå jag som bestämmer :) Kvällen är den enda tiden på dagen som jag tycker det är extra viktigt att försöka hålla samma rutin. Dvs, vaken från iallafall åtta-tiden, kanske halvnio, för att sen ammas för natten mellan halv tio-tio. Nattrutinerna sen ändras nästan från natt till natt. Men oftast sover han från halv elva och vaknar runt fyra och vill ha mat. I morse sov han dock till halv sex :) Han äter i 10-15 minuter och somnar sen om. Olof åt ju typ i en timme när han ammades!

Vad jag ville säga med detta inlägget vet jag inte riktigt. Bara saker jag funderat på. Speciellt eftersom jag läser många andra bloggar som nyblivna mammor skriver. Och jag känner igen mig mycket i det som förstagångs-mammorna skriver om. Jag är iallafall en väldigt glad och stolt mamma till både Olof och Sixten. Och en jävligt bra sådan dessutom!