Kärlek, mat och livet!

Två fraser vi hör mycket från Olof nu är just, kan inte och vill inte. Och visst, han har ju fattat det där med egen vilja, "kan inte, mamma göra", "ta en tugga till Olof. Nej vill inte". Klockrent :) Fast frustrerande!

Jag pratade med Olof om att dagis hade berättat att han minsann kunde ta på sig overallen helt själv och frågade i morse om han ville visa. "JAA visa mamma", skrek han och sprang mot hallen. Så jag la ut overallen på golvet och han satte sig glatt, men han kom inte så långt innan han sa "kan inte, mamma gör". Haha, såklart mamma hjälper till! Men det hade ju varit klart smidigare om mamma inte behövt böja sig ner så mycket. Det är en ju en liiiten mage i vägen om jag säger så!



I eftermiddags när vi kom hem från dagis, plockade jag fram leran som Olof fick av morbror Johan i födelsedagspresent. Och det var en stor hit kan jag säga! Vi gjorde ormar och bollar, jag skrev Olof i lera och han lekte ett bra tag med den. Sen kom Marcus hem lägligt, så pojkarna kunde fortsätta leka med leran medan jag gjorde middag!









Bildtext: Marcus.
Så här trött blir mannen i huset när han numera är den enda inkomstbringaren:




I bakgrunden ser ni förresten tvättstället där Olofs bebiskläder hänger på tork :) Äntligen är det gjort. Imorgon när det är torrt ska jag tvätta andra omgången, dvs alla nya kläder till lillebror!