Kärlek, mat och livet!

Nu är klockan tjugo över åtta, och vi har redan varit vakna och "igång" ett par timmar faktiskt! Ska jag berätta om natten och morgonen? Okej då!

Klockan 1 inatt sitter jag i sängen och ammar. Det är ju okej, lillpågen måste ju ha mat och jag somnar snabbt om efter varje amning på nätterna. Men vad hör jag då plötsligt? Jo små små fotsteg ute i hallen. Jag har då två val. Antingen tar jag bort Sixten från bröstet och lägger ner honom i sängen och går in med Olof. Risken är ju då rätt stor att Sixten blir arg över det plötsliga avbrottet i hans måltid och börjar gnälla, och väcker då Marcus. Alternarnativ två är att jag väcker Marcus, och att han får gå in med Olof, och Sixten kan då lugnt käka vidare. Jag väljer det senare. Marcus kommer vakna i vilket fall som, och bättre då med en nöjd Sixten i famnen!

Sixten tar tid på sig, är dessutom smittad av storebror och har en liten retsam förkylning som täpper igen hans lilla lilla pyttelilla näsa. Stackarn. Olof somnar snabbt om i sin säng, jag, Marcus och Sixten kommer väl till ro vid 2-tiden. MEN, vem kommer tripptrappandes runt sex i morse? Jo, Olof. Olof, som tydligen då är färdigsoven! Jag hoppar snabbt upp ur sängen och går ut med honom, låter de två andra pågarna sova vidare. Men tyvärr dröjer det inte länge innan jag hör en hostig och ledsen Sixten inne hos pappa. Jag smyger in och tar ut även den andra sonen till vardagsrummet. Men bara en halvtimme senare, kommer även fadern ut ur sovrummet! (Han är ju sååå dålig på att somna om när han väl vaknat!!)

Ja, vi är en, om än ofrivilligt, morgonpigg familj!