Rossel
Sixten är extremt rosslig. Det är inte klokt egentligen. På nätterna undrar man liksom hur han ens får luft, så mycket som han rosslar. Och rosslig, det har han varit sen han föddes. Men nu har han fått nån bacilluskförkylning som gjort honom ÄNNU mer rosslig. Hur nu det var möjligt. Och hes är han också, känner inte igen hans lilla röst när han nån gång jollrar till. (Sixten har aldrig varit särskilt jollrig, därför skriver jag "när han nån gång..")
Ingen rinnig eller täppt näsa dock, thank god. Bara rossel. Och nära till ynklighet. Och mer dregglandes än någonsin. Men det beror nog bara på att några bissingar säkert är på att tränga genom.
Men fart är det ändå på honom!
Nu väntar en promenad i solen innan storebror hämtas hem!
Kommentarer
Trackback
