Kärlek, mat och livet!

En story som kommer berättas månger gånger om i framtiden är den om när Olof skulle äta pannkakor hemma hos sin mormor för första gången. Olof hade smakat pannkakor förr. Sin pappas pannkakor, gjorda på en smet helt utan socker. Och det tyckte han mycket om. Men så en dag, gissar på att Olof var året gammal plus några månader eller så, skulle mormor steka pannkakor till honom. Mormor, som på den tiden hade en del socker i sin pannkakssmet. Och den min Olof gjorde, när han tog första biten pannkaka i munnen, var otroligt rolig.

Rynkande näsa, tungan ut ur munnen, förvånad blick. Inte speciellt gillande, med andra ord. Bjöd på en del skratt runt köksbordet.

Så idag, som dessert efter lunchen, bjöd jag Sixten på kiwi. Jag skalade den, mosade omsorgsfullt frukten med en gaffel så att det inte skulle vara några stora bitar för honom. Och det ansiktsuttryck Sixten gav från sig när han fick in den yttepytte biten kiwi i munnen, var otroligt rolig.

Och den var nog något i stil med Olofs pannkaks-min.

Jag måste såklart tillägga, (annars hade nog inte min mor förlåtit mig), nuförtiden fullkomligt älskar Olof även mormors pannkakor!