Inom räckhåll
Idag är Sixten en liten mammagris. Han accepterar minsann inte att mamma är utom hans synfält. Helst ska man bära runt på honom också. Då blir det genast svårare att t ex vika tvätt eller dammtorka. Tårarna strömmade ner för hans kinder den lille stund han satt i gåstolen när jag var på toa. Tillochmed när han skulle äta lunch var han ledsen. Han gapade och åt med god aptit. Men det ledsna gnället upphörde inte. Så till slut fick han sitta i mitt knä och äta istället. Då slutade iallafall tårarna rinna en liten stund.
Lille sötis. Och sova middag var inte populärt heller. Så nu sitter han här mirr knä och gosar in sig min armhåla. Får gå ut lite tidigare på väg till dagis, så får han sova ute!
Kommentarer
Trackback
