Kärlek, mat och livet!

eller nä, det gör jag ju såklart inte. Men om nån skulle se mig nu, skulle den personen tro att jag gör det.

Nu ska jag berätta varför.

Varje år, när dem varma årstiden byts mot den kalla, börjar mina ögon rinna. Inte bara lite i ögonvrån, utan vi snackar tårar. Riktiga tårar, en efter en trillar de ner för kinderna. Det ser lite freaky ut om jag får säga det själv.

Och nej, det beror inte på vinden. Det kan vara vindstilla, ögonen tåras ändå. Och det är faktiskt lite konstigt. Men går att leva med. Så jag vet faktiskt inte varför jag valde att skriva om det här.

Men nu vet ni. Jag är inte ledsen. Jag bara gråter.