Kärlek, mat och livet!

Ja, kanske jag aldrig mer kommer amma ett barn igen. Det är inget jag saknar. Alls. Det är dömysigt att ge Sixten välling på kvällen. Det är extremt roligt att ge honom mat och gröt. Han är verkligen som en liten fågelunge som gapar efter mer innan han hunnit svälja ner den mat han precis fick in i munnen!

Har inte ammat sen i tisdags. Sex dagar sen. Och produktionen är tudorna är nog lika med noll. Smidigt som fan, har det gått!

Ska dock höra med bvc idag om det här med poop-blöjorna. Mängden Sixten trycker ut varje dag är enorm. En gång om dagen är väl det optimala? För vuxna som för barn.

Jaja, hrm. Nog skrivet om våra dagliga behov...