Kärlek, mat och livet!

Idag är det fullkomligt omöjligt för mig att stå upp och ta på mig strumporna. Eller byxorna eller skorna heller för den delen.

Igår var jag rätt ointelligent som gav mig på ett Zumba-pass. Varför gjorde jag det.. jo, jag var så himla ivrig att komma igång. Köpte ett dyrt, fast rabatterat nytt träningskort, köpte ny träningstopp i härlig grön färg som bara ropade att den ville användas på en gång. Så jag gav mig iväg. Och det får jag betala för idag.. Faen också.

Zumba var nog det allra korkaste jag kunde gett mig på, med alla steg i sidledes och svängande hit och dit. Och efter 20 minuter var jag så innerligt less på den latinamerikanska musiken, och dessutom var det inte särskilt roligt. Och inte svettades jag mängder heller. För att svettas måste man ge järnet. Och det var omöjligt. Den enda muskel som jobbade på högvarv var väl isåfall hjärnan. Svårt att hänga med. Och ännu svårare, eftersom genomgången av danserna var minimala. Ledaren (som för övrigt var jättegullig och peppande och glad) antog nog lite att alla var rutinerade Zumba-dansare och i princip bara körde på. Och jodå, alla hängde med förvånansvärt bra. Utom lilla, enormt klumpiga, jag.

Så sista halvtimmen sneglade jag mest ut genom glasväggarna, och tittade drömskt bort mot gymmet och löpbanden och crosstrainern. Hmm, få se nu..

Jag har bokat in mig på en Gym-intro ikväll kl.18. Kanske borde avboka den och ta det nästa vecka. Snyft..