Kärlek, mat och livet!

Tydligen så var inte Olof dålig nog för två veckor sen. Nä. Vinterkräk-guden tyckte Olof kunde få en dos till. Och det fick han. Med besked. Från 00.30-05.00 sov vi inte många minuter. Olof kräkte och kräkte. Vi tvättade och tvättade, sprang mellan vårt sovrum och Olofs rum och tvättstugan. (Halleluja för tvättsmaskin). Och hulkade nästan till själv där ett par gånger när vi fick återuppleva både Olofs middag och senare även lunchen.

Olof lilla Olof. Han var ju klart ledsen när han fick kräk på sig. På pyjamasen, på kudden och på händerna. Men värst var nog när hans älskade Elefant-Elvis hamnade i skottlinjen. Inget annat gosedjur dög efter det. Då sov han hellre själv.

Så nu är det sträng diet som gäller på vitpeppar-korn (jo, jag kör faktiskt det..) och konsumerar handsprit i en mängd som man bara kan likna vid vad de trevliga farbröderna som sitter på bänken nere vid ankdammen bäljar i sig. (helt annan sorts sprit, men liknelsen höll)

Inget kräk alls under dagen. Bara en matt och svag Olof som fått i sig ett halvt smörgåsrån på hela dagen. Samt de pyttesmå klunkarna vatten vi säger åt honom att dricka en gång i kvarten.

Natten som kommer då? Vi ber till vinterkräk-guden att Olof ska få slippa kräkas mer..